det blev det nämligen igår, för mycket alltså... när jag kom hem hade jag världens blodsockerfall var helt skakis i hela kroppen o hade lust o sätta mig ner o gråta.. efter att fått i mig lite mat var jag iaf inte skakis längre men när jag skulle packa ihop mina grejer för att åka hem till pappa blev det bara för mkt..
slutade med att jag satt i trappen o lät tårarna rinna, var så himla trött att jag inte orkade ngnting blandat med paniken inför dagens matteprov, stessen inför biologi lab.rapporten o allt annat skolarbete.. kände mig helt lost. var helt förbi av trötthet men kunde samtidigt inte förmå mig själv att gå o lägga mig eftersom jag behövde plugga.

så där satt jag i trappen o lät tårarna droppa ner på strumporna som blev alldeles prickiga.. tillslut övertalade mamma o pappa mig att gå o lägga mig o om jag ville kunde jag åka hem till pappa sen. o så blev det sov till kl 19.30 fast jag åkte aldrig hem till pappa, orkade inte.. o nästintill ingen matte blev gjord den kvällen.. vid kl 21 kunde jag knappt hålla ögonen öppna o så smånigom gick jag o la mig igen.. men kan jag sova för det? nepp ligger vaken vrider o vänder mig hundratals ggr i sängen, somnar, vaknar, somnar, vaknar osv..
när väckarklockan ringer vid 8 är jag så trött att huvudet värker o hela jag känner mig delad i småbitar..

så har alltså varit hemma idag för att jag är trött.. kom på en anledning som låter mindre "hej jag är hemma för jag vill slippa göra matteprovet" o jag blir chockad o förviso det är sant jag hade fått ig på det här matteprovet o hade noll lust att göra det.. men jag var hemma idag av en helt annan anledning, nämligen att jag inte kan sova på nätterna o därför inte orkar med allt som händer.. det blir bara för mycket helt enkelt. o tillslut går det inte längre.

nu önskar jag bara att jag kunde börja sova ordentligt igen. sen när har jag, fanny dahlberg sömnproblem liksom!?