Ska man skratta eller gråta?

jag har lyckats igen.. iof inte helt katastrofalt men ändå så jäkla typiskt mig att jag vet inte vad..

efter att söndag kväll t.o.m. måndag kl 16.30 spenderades med min robin var det dags o åka hem från lidingö.. eftersom robin jobbade så var jag tvungen att gå sista biten till lidingö centrum aka busshållplatsen själv.. tajmar exakt en buss som jag glatt stiger på, utan en tanke att kolla vart den går. jag menar ALLA bussar från lidingö centrum går ju till ropsten.... eller inte..... när jag efter typ 10 minuter inser att jag aldrig brukar åka förbi en preem-mack o runt i ett villa område på våg till ropsten börjar paniken så smått bryta ut inom mig.. vart är jag på väg?!?!
listar ut att bussen går till larsberg o inte till ropsten.. jag, fanny, vilse på lidingö, kan det bli värre?

ja, mina kära läsare det kan det.. trycker panikslaget på stop-knappen o får jäkligt bråttom av bussen på nästa hållplats.. så bråttom att jag inte hinner kolla om jag mot all förmodan skulle råka glömt ngt kvar på bussen.. när jag kastat mig av bussen ser jag precis bussen tillbaka mot civilisationen komma o jag springer över gatan mot busshållplatsen, image90samtidigt som en svag tanke skapas i min hjärna..
vart faaan är mitt busskort?!?!

känner desperat i fickan samtidigt som jag springer mot bussen o inser sakta men säkert att jag aldrig la det i fickan utan bara i knät, alltså måste det ha ramlat ner på golvet i bussen när jag kastade mig av den.. ber en bön till högre makter att jag ska få åka med bussen tillbaka ändå.. busschaffören hinner precis stänga dörren innan jag är framme men öppnar dem igen o jag panikslaget kastar ur mig "jag har tappat bort mitt busskort kan jag få åka med ändå?" lite små tjurig svarar chaffören "mm, men det är på egen risk" o i det läget var det ingen risk alls så hoppar på bussen o säger "tack" innan jag påbörjar färden tillbaka mot lidingö centrum...
inhandlar en remsa i en tobaksaffär i centrum innan jag än en gång sätter mig på en buss till ropsten, o denna gången kom jag också fram :) skylde lite smått på robin som borde varnat mig för detta men nej nej han har tydligen sagt det till mig massa ggr att buss 203 inte går till ropsten... måste vara ngt i stil med att kärleken gör en blind, fast jag blir döv istället haha
o som pricken över i:et vilka stiger inte ut i börren framför mig från t-banan vid ängbyplan om inte jacob o hampus... o för er som inte vet vilka det är så spelar inte det så stor roll.. men fick iaf lite halvt panik o bad än en gång till högre makter att de inte skulle vända sig om så att vi skulle få ögonkontakt.. hade typ dött då..  efter festen på hågavägen är jag mindre sugen på att träffa dem... så jag stod kvar vid spärrarna ett tag för att vara helt säker på att de skulle hinna säga adjö till varandra nedanför trapporna innan jag kom dit..
sen kom jag iaf hem utan fler missöden :)

pussipusss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback